Flerspråkighet: myter och forskning

Gisela2Gisela HÃ¥kansson är professor emerita i Allmän sprÃ¥kvetenskap vid Lunds universitet. PÃ¥ konferensen FlersprÃ¥kighet i fokus som hölls i Stockholm i början pÃ¥ april gav hon en synnerligen inspirerande föreläsning om myter kring flersprÃ¥kighet och om vad forskningen säger. Med hjälp av resultat frÃ¥n flera studier belyste Gisela ett stort antal exempel pÃ¥ myter och missförstÃ¥nd som alla som arbetar pÃ¥ nÃ¥got sätt med flersprÃ¥kiga barn bör motarbeta. ”Det finns inte plats för hur mÃ¥nga sprÃ¥k som helst i hjärnan” var en av dessa uppfattningar. Kanske uttrycks detta ibland med särskild omsorg om barnen – tänk vad rörigt och besvärligt det mÃ¥ste bli! Mot detta stÃ¥r forskning som visar sprÃ¥kcentrum i hjärnan som en slags ballong som utvidgas ju fler sprÃ¥k som behöver fÃ¥ plats. Ingen gräns alltsÃ¥! Man kan se att den (tydligen mycket viktiga) grÃ¥ hjärnsubstansen ökar i sprÃ¥krelaterade delar av hjärnan när vi lär oss sprÃ¥k. Och detta gäller oss alla, barn som vuxna – sprÃ¥kinlärning är suverän hjärngymnastik och bäst är det om man kämpar och anstränger sig mycket.

Spelar det någon roll vad man tror då? Ja, en studie som gjordes på sjuksköterskor 2014 visade att de flesta trodde att det tar längre tid att lära sig två språk. Därför senarelade man ibland vissa undersökningar och förenklade olika tester. Flerspråkiga barn riskerade därmed att gå miste om tidiga stödinsatser. Det finns ingen forskning som stöder den uppfattningen, betonade Gisela Håkansson.

En vanlig tanke är att förstaspråket ska fungera som bas för utveckling av ett andraspråk. Viktigt är då att känna till att många vanliga begrepp ofta inte kan översättas direkt. Ord som betecknar kroppsdelar eller släktskapstermer samt även rörelseverb skiljer sig ofta begreppsmässigt. Gisela gav flera intressanta exempel på släktskapsterminologi i warumungi, ett australiskt aboriginspråk, där t.ex ett och samma ord kampaju betecknar både far, fars bröder och fars systrar. Kunskap om olika sätt att dela in verkligheten ger en ökad förståelse för andra språk och tänkesätt.

Avslutningsvis talade Gisela om kodväxling och det begrepp som forskare allt mer övergÃ¥r till att använda, nämligen translanguaging – det talas ibland om korssprÃ¥kande som en motsvarighet pÃ¥ svenska. Vi bör uppmuntra eleverna att använda sig av alla sina sprÃ¥k i skolan. ”FlersprÃ¥kighet är inte ensprÃ¥kighet gÃ¥nger tvÃ¥ utan en sammanlagd sprÃ¥kfärdighet.”

Kommentarer är stängda.