Läsa och skriva på flera språk

Läsa och skriva pÃ¥ flera sprÃ¥k gynnar lärandet är rubriken pÃ¥ en artikel i nr 4 av tidskriften Svenskläraren 2016. Artikelförfattaren är Susanne Duek som är doktorand i Pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet och som kommer att disputera pÃ¥ avhandlingen Med andra ord – villkor och samspel för litteracitet bland nyanlända barn. I den korta och mycket intressanta artikeln berättar Susanne om sin studie där hon följt sex relativt nyanlända barn mellan fyra och tio Ã¥r. Att skriftsprÃ¥klig förmÃ¥ga pÃ¥ ett sprÃ¥k kan överföras till ett annat sprÃ¥k är väl känt sedan länge. Samverkan mellan modersmÃ¥lslärare och lärare i svenska borde därför vara en prioriterad frÃ¥ga. Trots detta visar det sig att barnen i studien tränar läsning och skrivning pÃ¥ modersmÃ¥let endast pÃ¥ modersmÃ¥lsundervisningen en timme i veckan och eventuellt vid ytterligare nÃ¥gon timme med studiehandledning. De möter sällan texter pÃ¥ modersmÃ¥let utöver detta. Och inget samarbete mellan lärare äger rum. Susanne Duek skriver att det är tydligt att verksamheten utgÃ¥r frÃ¥n en ensprÃ¥kig och monokulturell norm och hon menar att skolan har en verkligt viktig uppgift i att ge tillfälle och uppmuntra flersprÃ¥kiga elever att använda och utveckla sitt förstasprÃ¥k. Vi hoppas att skolbiblioteken kan bli den plats där eleverna uppmuntras att läsa pÃ¥ sitt modersmÃ¥l och utveckla sin sprÃ¥kliga förmÃ¥ga i alla sina sprÃ¥k.

Mer om translanguaging

Translanguaging är ett begrepp som vi nämnt tidigare, också det alternativa korsspråkande som kanske också kan användas för samma sak. En som studerat detta en hel del är forskaren Gudrun Svensson vid Linnéuniversitetet. Vi hörde om henne och letade upp en föreläsning som ligger uppe på Nationellt centrum för svenska som andraspråk. Här kommer några korta smakprov ur presentationen: det går att kolla åhörarkopior här.

Under ett treÃ¥rigt projekt pÃ¥ en skola arbetade man frÃ¥n första början med att förändra attityder om flersprÃ¥kighet. PÃ¥ skolan hade man som princip att eleverna bara skulle tala svenska, i klassrummet men helst ocksÃ¥ pÃ¥ rasten. Denna princip grundade sig till viss del i omtanke: eleverna ska fÃ¥ sÃ¥ mycket svenska-träning som möjligt, det kan vara förvirrande att blanda sprÃ¥k. För eleverna innebär detta dock istället att deras förstasprÃ¥k osynliggörs och inte betraktas som redskap för lärande. Under projektets gÃ¥ng arbetade man med att förändra attityderna pÃ¥ hela skolan. Alla sprÃ¥k mÃ¥ste ha lika värde och vara viktiga källor till kunskap. PÃ¥ skolan synliggörs sprÃ¥ken pÃ¥ flera olika sätt. Eleverna fick till exempel skriva ner sina känslor om sprÃ¥ken – vilket av sina sprÃ¥k de tycker bäst om, vilket de kan skriva bäst pÃ¥ osv. Medvetenheten om att det är viktigt med en tydlig pedagogisk strategi kring flersprÃ¥kighet ökade och man pratade inte längre om när eleverna kan eller fÃ¥r använda sitt förstasprÃ¥k utan snarare hur förstasprÃ¥ket – och alla sprÃ¥k! – ska integreras i undervisningen.

Vad vann man med detta? Projektet ledde till många positiva resultat och man drog många bra slutsatser. Eleverna får med detta arbetssätt en fördjupad förståelse av begrepp och texter. Föräldrarnas inställning till barnens skolgång förbättras, deras språk och kunskaper ses som värdefulla och de kan hjälpa till med läxor på ett bättre sätt. Och förstås, en av forskarna som Gudrun Svensson hänvisar till i sin presentation (Ofelia Garcìa Theorizing translanguaging for educators, 2012) menar att litteratur på elevernas förstaspråk ska finnas tillgänglig. JAVISST! Låna böcker från Mångspråksbiblioteket!

Flerspråkighet: myter och forskning

Gisela2Gisela HÃ¥kansson är professor emerita i Allmän sprÃ¥kvetenskap vid Lunds universitet. PÃ¥ konferensen FlersprÃ¥kighet i fokus som hölls i Stockholm i början pÃ¥ april gav hon en synnerligen inspirerande föreläsning om myter kring flersprÃ¥kighet och om vad forskningen säger. Med hjälp av resultat frÃ¥n flera studier belyste Gisela ett stort antal exempel pÃ¥ myter och missförstÃ¥nd som alla som arbetar pÃ¥ nÃ¥got sätt med flersprÃ¥kiga barn bör motarbeta. ”Det finns inte plats för hur mÃ¥nga sprÃ¥k som helst i hjärnan” var en av dessa uppfattningar. Kanske uttrycks detta ibland med särskild omsorg om barnen – tänk vad rörigt och besvärligt det mÃ¥ste bli! Mot detta stÃ¥r forskning som visar sprÃ¥kcentrum i hjärnan som en slags ballong som utvidgas ju fler sprÃ¥k som behöver fÃ¥ plats. Ingen gräns alltsÃ¥! Man kan se att den (tydligen mycket viktiga) grÃ¥ hjärnsubstansen ökar i sprÃ¥krelaterade delar av hjärnan när vi lär oss sprÃ¥k. Och detta gäller oss alla, barn som vuxna – sprÃ¥kinlärning är suverän hjärngymnastik och bäst är det om man kämpar och anstränger sig mycket.

Spelar det någon roll vad man tror då? Ja, en studie som gjordes på sjuksköterskor 2014 visade att de flesta trodde att det tar längre tid att lära sig två språk. Därför senarelade man ibland vissa undersökningar och förenklade olika tester. Flerspråkiga barn riskerade därmed att gå miste om tidiga stödinsatser. Det finns ingen forskning som stöder den uppfattningen, betonade Gisela Håkansson.

En vanlig tanke är att förstaspråket ska fungera som bas för utveckling av ett andraspråk. Viktigt är då att känna till att många vanliga begrepp ofta inte kan översättas direkt. Ord som betecknar kroppsdelar eller släktskapstermer samt även rörelseverb skiljer sig ofta begreppsmässigt. Gisela gav flera intressanta exempel på släktskapsterminologi i warumungi, ett australiskt aboriginspråk, där t.ex ett och samma ord kampaju betecknar både far, fars bröder och fars systrar. Kunskap om olika sätt att dela in verkligheten ger en ökad förståelse för andra språk och tänkesätt.

Avslutningsvis talade Gisela om kodväxling och det begrepp som forskare allt mer övergÃ¥r till att använda, nämligen translanguaging – det talas ibland om korssprÃ¥kande som en motsvarighet pÃ¥ svenska. Vi bör uppmuntra eleverna att använda sig av alla sina sprÃ¥k i skolan. ”FlersprÃ¥kighet är inte ensprÃ¥kighet gÃ¥nger tvÃ¥ utan en sammanlagd sprÃ¥kfärdighet.”

Modersmålets viktiga roll

nyzeelandsforskningPå Skolverkets webb kan vi läsa om en forskningsöversikt om flyktingbarns skolgång. Den här forskningsöversikten Literature Review: Interventions for Refugee Children in New Zealand Schools: Models,Methods, and Best Practice beställdes av det nyzeeländska utbildningsdepartementet. Vad som framkommer och de slutsatser man drar är intressanta och relevanta också här. Några faktorer som ökar barnens möjlighet att lyckas i skolan är: tidig kartläggning, snabb inkludering i ordinarie klasser och samarbete med modersmålslärare/studiehandledare på modersmålet. Detta är nog väl känt men ibland är det skönt att få slutsatser tydligt och klart formulerat. Som dessa punkter, om vi sätter slutsatserna i en svensk kontext:

  • Den tid barn använder för att tala sitt modersmÃ¥l, antingen i hemmet eller i skolan, pÃ¥verkar inte sprÃ¥kutvecklingen i svenska.
  • Att främja barnens kunskap i sitt modersmÃ¥l förbättrar andrasprÃ¥ksinlärningen, dvs deras kunskap i svenska sprÃ¥ket.
  • Kontinuerlig utveckling av tvÃ¥sprÃ¥kigheten ökar barnens kognitiva förmÃ¥ga och skolframgÃ¥ngar.

Det finns mycket mer att lyfta fram, som till exempel föräldrarnas roll och hur viktigt det är att skolan samarbetar med föräldrarna. Det behövs också bra organisatoriska förutsättningar och kanske bör modersmålsundervisningens ofta undanskymda tillvaro på skolan ses över. Läs Skolverkets artikel här.

Korsspråkande

Nationellt centrum
Alla vi som är mÃ¥ng- och flersprÃ¥ksintresserade men som missade konferensen Symposium som hölls nyligen – vi kan glädjas Ã¥t att de som var där delar med sig! Nu finns en del Ã¥hörarkopior tillgängliga och det kommer att publiceras filmer frÃ¥n vissa föreläsningar. Symposium är en konferens som arrangeras av Nationellt centrum för svenska som andrasprÃ¥k vart tredje Ã¥r. Symposiet uppmärksammade bland annat organisation och samarbete kring nyanlända i grund- och gymnasieskolan och sprÃ¥k- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Med mera! Ett intressant begrepp är translanguaging eller korssprÃ¥kande. I nyaste numret av tidningen Lära kan vi läsa om vad konferensens inledningstalare Ofelia García berättade om detta. Det handlar om att se flersprÃ¥kiga individers sprÃ¥kkunskaper som en helhet, att barn och ungdomar använder alla sina sprÃ¥kliga resurser och även att vi kan ha korssprÃ¥kande som ett förhÃ¥llningssätt: flersprÃ¥kighet är en resurs. NÃ¥got att verkligen ta fasta pÃ¥! I skolbiblioteket kan vi bidra genom att till exempel synliggöra alla sprÃ¥k som talas i skolan.

”Jag vill hellre lära mig läsa pÃ¥ svenska”

MÃ¥nga av vÃ¥ra flersprÃ¥kiga elever uttrycker att de inte har lust att läsa böcker pÃ¥ sitt modersmÃ¥l. Ibland är det fullt begripligt att det inte lockar – kanske finns det bara nÃ¥gra enstaka böcker att välja mellan i skolbiblioteket, eller inga alls. Och om de finns ser de kanske inte sÃ¥ roliga ut. Det kan ocksÃ¥ vara den rÃ¥dande inställningen, bÃ¥de hemma och i skolan, att det är svenskan som ska prioriteras. Men vet ni vad?! Det finns ett mycket starkt forskningsstöd för tanken att modersmÃ¥let har stor betydelse för sprÃ¥kutvecklingen i ett andra, eller tredje, sprÃ¥k. AlltsÃ¥: kunskaper och förmÃ¥gor i ett sprÃ¥k (modersmÃ¥let) spiller över på  nästa sprÃ¥k (svenskan). Här i vÃ¥r blogg kommer vi framöver att skriva om och länka till forskning som visar pÃ¥ modersmÃ¥lets betydelse och flersprÃ¥kighetens möjligheter.