Gisela Håkansson är professor emerita i Allmän språkvetenskap vid Lunds universitet. På konferensen Flerspråkighet i fokus som hölls i Stockholm i början på april gav hon en synnerligen inspirerande föreläsning om myter kring flerspråkighet och om vad forskningen säger. Med hjälp av resultat från flera studier belyste Gisela ett stort antal exempel på myter och missförstånd som alla som arbetar på något sätt med flerspråkiga barn bör motarbeta. ”Det finns inte plats för hur många språk som helst i hjärnan” var en av dessa uppfattningar. Kanske uttrycks detta ibland med särskild omsorg om barnen – tänk vad rörigt och besvärligt det måste bli! Mot detta står forskning som visar språkcentrum i hjärnan som en slags ballong som utvidgas ju fler språk som behöver få plats. Ingen gräns alltså! Man kan se att den (tydligen mycket viktiga) grå hjärnsubstansen ökar i språkrelaterade delar av hjärnan när vi lär oss språk. Och detta gäller oss alla, barn som vuxna – språkinlärning är suverän hjärngymnastik och bäst är det om man kämpar och anstränger sig mycket.

Spelar det någon roll vad man tror då? Ja, en studie som gjordes på sjuksköterskor 2014 visade att de flesta trodde att det tar längre tid att lära sig två språk. Därför senarelade man ibland vissa undersökningar och förenklade olika tester. Flerspråkiga barn riskerade därmed att gå miste om tidiga stödinsatser. Det finns ingen forskning som stöder den uppfattningen, betonade Gisela Håkansson.

En vanlig tanke är att förstaspråket ska fungera som bas för utveckling av ett andraspråk. Viktigt är då att känna till att många vanliga begrepp ofta inte kan översättas direkt. Ord som betecknar kroppsdelar eller släktskapstermer samt även rörelseverb skiljer sig ofta begreppsmässigt. Gisela gav flera intressanta exempel på släktskapsterminologi i warumungi, ett australiskt aboriginspråk, där t.ex ett och samma ord kampaju betecknar både far, fars bröder och fars systrar. Kunskap om olika sätt att dela in verkligheten ger en ökad förståelse för andra språk och tänkesätt.

Avslutningsvis talade Gisela om kodväxling och det begrepp som forskare allt mer övergår till att använda, nämligen translanguaging – det talas ibland om korsspråkande som en motsvarighet på svenska. Vi bör uppmuntra eleverna att använda sig av alla sina språk i skolan. ”Flerspråkighet är inte enspråkighet gånger två utan en sammanlagd språkfärdighet.”